Efter ca 20 sekunder och dessa 3 kort tog batteriet slut. Sista kortet är iallafall på en av gravarna. Men det finns mycket större schabrak också. (schabrak????) Denna gravplats är flera kilometer lång och inhägnaden är nog lika stor som en hel halv by.
Jag hittade en film på youtube som är ett bildspel om denna kyrkogård. Rätt tråkig om man inte varit där kanske, men jag antar att mamma vill se, HÄR hittar du klippet mamma. (Fast det står bildtext på tyska, så du kanske inte förstår, men det är mycket krigsgravar och sånt.)
Jag kollade igenom klippet och snodde denna bild:
Det finns delar av kyrkogården som är som stora fält med ENDAST dessa kors på. Dessa fält är ägnade till de som dog i kriget. (2:a) På just dessa står det namn ser jag, men nu ska jag berätta om när jag besökte denna gravplats första gången sommaren 2009:
Vi kom fram till ett av dessa soldat-fält, eller "Kriegsgräberfeld" och jag hade aldrig sett något liknande. Det var hundratals, ja kanske tusentals vad vet jag, små små gravstenar. Det var inga kors, utan bara fyrkantiga liggande små stenar. Utan namn, utan årtal. Alla stenar såg exakt lika dana ut och man kunde se att dom var gamla. Dom låg på rad över hela fältet. Där låg civila krigsoffer begravda som man inte kunnat eller hunnit identifiera under kriget. Därav de tomma stenarna.
När jag stod där och såg ut över fältet trodde jag inte att det var sant först. Jag vet ju att det var miljontals människor som dog i kriget, men att se det -att KÄNNA det, var för mej en känsla som jag inte kan förklara för er. Och det jag såg den dagen, var ändå bara en liten liten ynka bråkdel av hela historien.
Vi kollade iallafall till Svens farmor- och farfars gravsten och tog bort vinterblommorna.
Det var fint. Allt. På sitt sätt.
Ps. Detta är ingen vanlig tysk standard "kyrkogård"...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar